Vi i villa: January 2008

Torsdag 31 januari

Idag var näst sista dagen. David och Fredrika var med igen, samt Jim, Johanna, Niklas och Pär. Och ej att förglömma vår praktíkant, Paulina.

Tyvärr var Anna Gustafsson tvungen att lämna återbud. Det hade kört ihop sig med det jobb hon har. Vi skall återkomma och se om vi kan hitta annan tid för träff med henne.

Det blir en relativt kort dagbok idag. Dels för att det varit en lite trött dag, åtminstone för min egen del, och för att det inte hände så mycket som var helt nytt.

Fortsatta scenografilaborationer
Vi började med uppdatering av gårdagens arbete med dockskåpsmöblerna. Detta fortsatte vi under eftermiddagen att arbeta vidare med, och Jim fick nya bilder att arbeta med. Vi upptäckte också att Atalantes nya fina kamera ger betydligt snyggare bild än den gamla. Vi talte också på allvar om att möjligen ha svart dansmatta för att slippa problem med ljus som studsar på golvet och stör projektionerna.

Uppvärmning
Sedan ledde Fredrika en uppvärmning med först gnugga hela kroppen varm på varandra övning. Sedan andningsövning armarna upp, andas in. Ner böjda knän som en boll andas ut känna stöd. Sedan följde ligga stjärna rulla sida stjärna sida stjärna sida sitta osv. Vi som är ovana får väldigt lätt ont i olika kantigheter när vi rullar runt så på golvet. Men det är spännanden. Sedan tog David över och lät oss gör motimpulser parvis. En blundar. Den andre trycker, lätt eller hårt, någonstans på hans kropp. Den som blundar reagerar med kraftig motrörelse och liksom slungar bort beröraren. Mycket effektivt sätt att uppleva olika kroppsdelars möjliga impulser. Gjordes slutligen utan beröring som en solodans med serier av impulser.
Slutligen ledde Niklas en röstuppvärmning som avslutades med att vi tog upp vår egna psalm Härdas skall du…

Nya improvisationer med fokus på sång eller text
Det mest överraskande passet idag kom att bli mellan kl 16 och 18 då vi improvisations-sjöng texten på olika vis. Planen var att känna på scenen och se projektioner med modeller bakom. Vi ville också låta alla komma upp och sjunga och valde först en form där vi sjöng librettots inledning två gånger. Den första med fokus på sånglighet, sången, på hur musiken låter, den andra med blicken på texten, tal, vad man egentligen vill säga. Fast, givetvis även här, sjunget.

Först ut var David och Fredrika (bara sångdelen) Niklas på piano. (video)

Sedan kom Pär och Johanna m sångfokus. David piano. (video)

Och Pär Johanna textfokus. (video)

Jim o Niklas sångfokus. Jim är hon. David piano. (video)

Jim och Niklas textfokus. (video)

Iscensättning
Detta ledde oss mer och mer in på tankar om vad man egentligen gör när man är på scenen och sjunger. Samtal om iscensättning. Vi började därför fokusera på detta mer och gjorde några improvisationer med varianter på detta.

Först David och Niklas i aktion. David är hon. Jim vid pianot. (video)

Sedan gör Fredrika och Pär en liknande improvisation med Niklas vid pianot. (video)

Detta ledde vidare mot en tydligare fokusering mot rumslighet Att använda rummet.

Först ut David och Johanna med Niklas vid pianot. (video)

Niklas och Fredika gör rumslig impro. David vid pianot. (video)

Till sist visade David om hur man kan arbeta mer rytmiskt koreografiskt och följa varandra, reagera på varandras impulser, gå med eller emot.

Först David och Fredrika med Niklas vid pianot (video)

Till sist Niklas och Johanna med Pär på gitarr. (video)

Dessa övningar i iscensättning dök upp helt oplanerat. Det är bra att så tidigt tänka in denna dimension. Vi skall så småningom upp på scenen och då skall vi göra någon slags aktion. Kul, oväntat och nyttigt att börja med det redan nu.

Efter middagen
Eftersom vi började kl 13 hade vi kvällspass ända till kl 21. Därför var vi på nya indiern igen och fick möta den specielle indiske gentlemannen, hovmästaren som skojar och samtalar med sina gäster. Åter utmärkt mat.
Därefter rekapitulerade vi de diskussioner vi haft kring berättelsen, innehållet, stilistik, katastrofen bakom fasaden och mycket annat. Samtalet avslutades med att vi kom fram till att nästa steg är att Niklas gör ett förslag till synopsis som sen kan gå på remiss via mail och möten. Detta kommer att ske relativt snart. Inom veckor.

Till sist
Avslutningsvis berättade dansare och koreograf Fredrika om sitt arbete i Lulah tillsammans med Soledad. Hon visade film från deras föreställning Hay Banda och lät oss ta del av visioner och bakgrunder.
Efter detta var klockan nästan nio när Niklas berättade lite episoder om hisnande relationer, skilsmässor och liknande som han följt på olika håll. Där är ditt libretto! Där har du din opera! utbrast en enig ensemble. Så är det helt visst.

I morgon visar vi lite för publik kl 20. Kom gärna.
Avlutande dagbok kommer till helgen.

Vi hörs//Niklas

Onsdag 30 januari

Idag var vi lite färre. Erika, Jim, Niklas, Pär och Johanna. Men vi hade praktikant Paulina med från Angeredsgymnasiets yrkesdansarlinje. Hon är med t.om. fredag.

Fokus idag var på bild, ljus och scen, även om Erika och Niklas hann med lite röst också. (Vi var dessutom inte mindre än 12 personer som på lunchen åt tårta och sjöng för koreografen och Atalantes konstnärliga ledare Eva Ingemarsson som fyllde år.)

Dockskåpet
Vi köpte ju dockskåp igår. En fantastisk tingest i sig. Med lite pyssel och en trafo fick vi igång alla lampor. Det lyste till och med i TV:n, akvariet, diskmaskinen och över köksbänken. Otroligt!

Dockskåpet (klicka för video)

Men sedan började vi riva ut alla möbler och lampor. (De var fastlimmade.) Det var ju inte i skåpet vi skulle ha dem, utan i fritt komponerade grupper på golvet.

Dockskåpsutrivning (video)

Öar på golvet
Sedan satte Johanna och Pär två profiler (lampor) med två små fyrkantiga nedslag med skarpa kanter, sådär 30 cm i bredd. I den ena satte vi sedan kökets vitvaror och möbler. I den andra blev det vardagsrumsmöbeln med bokhyllan. Och det blev så fint! Dessa små öar lyste som magiska emblem på det jättelika vita golvet. Och de fick en starkt poetisk och lite öververklig ton i det att de är så väldigt små, så små att de knappt går att se. Detta ihop med ljusets skärpa gjorde oss lyckliga. Vi sade att vi kanske trots allt skall ha små grupper på golvet, fast mindre sådana än i Uppvind.

Paulina och Erika bygger kök (video)

Johanna och Pär fortsatte sedan hänga ljus utifrån en idé om fyrkanter som spelplats för aktörerna. Mer om detta i morgon.

Modellerna blir stora
Sedan lade vi videokameran på golvet och började leka. Och hur fina blev inte husen när de kom upp på väggen. Vi blev nästan förvånade. De fick en lite nedtonad och mindre förutsägbar finish, och blev samtidigt lätt överrealistiska.

Livefilmat vardagsrum (video)

Keya in Erika
Vi blev till oss och började plocka stillbilder från kameran för att kunna keya in Erika i miljöerna. Hon skulle kunna stå vid en svart vägg, bli filmad, och filmen skulle läggas in ovanpå bilden av köket. Vi hade lite problem med kvaliteten, men när hon var liten och sprang på diskbänken var det fint. Däremot kände vi allmänt att detta inte skall vara ett huvudspår. Sång, dialog och aktion sker bäst på scenen. Så får bakgrunderna visa miljöerna.

Livefilm som blir bild
Men mitt i allt detta fick Jim tag i ett avgörande spår och började leka med de stillbilder som kom ur kameran och upptäckte att detta ju är ett underbart material för bildmakaren. Så han gjorde några snabba färgförändringar och annat, och genast fick de en stark bildkonstnärlig ton, i ett läge som känns helt rätt i vår berättelse. Jim berättade hur han kan utgå från en bild, ett foto, ett objekt, och hur man med detta som material kan arbeta vidare och hitta det egna uttryck man söker. Dett fick han lust att pröva utifrån dessa modeller. Så kanske blir det stillbilder istället för live-kamera.

Stillbilder (Klicka för större bild)

Koncept
Vi talade sedan om hur ett koncept för scenografin skulle kunna se ut. Bakgrunden/fonden är stillbilder som är skapade utifrån de små modeller som faktiskt står på scenen. Stillbilderna kan ändras, och t.om. animeras i 3-d med bibehållen ton. Framför detta, agerar aktörerna i ett tomt vitt rum. Kanske nästan helt utan scenografi. Kanske med enkla svarta konferensmöbler som på en reading, eller ett teaterlab. På scenen är rummet rent. Scenografisk gestaltning sker på fonden. Var kostymarbetet landar i detta får vi tänka vidare på. (Möjligen ganska rent. Med små attribut?)

Röstlägen
Erika och Niklas var på kafé, pratade tider och konstaterade att det är en väldigt givande process vi är mitt i. Sedan satte vi oss vid pianot, tände ett par stearinljus, det fanns inget ljus vid flygeln, och började pröva olika röstlägen. Niklas ville lära känna Erikas röst. I efterhand kan jag se att vi kom att tala om kanske fem lägen. Ett riktigt lågt, från sådär e-c1. Sedan ett talspråkligt, naturligt lågt, från a-g1, som går över i det normala och mer sångliga som går upp till c2. Här kan man välja stark och hård klang, eller mjukare falsettliknande. Sedan kommer det höga läget ungefär c2-c3. Till sist visade Erika ett extraläge i verklig och svårsjungen falsett. Det gick ända upp till a3. (Nattens drottning sjunger f3.) En sopran förväntas sjunga c1-c3. I de övre lägena sjunger sångerskor som inte använder operateknik ofta med en "mjukare" röstklang. Intressant.

Här är en rad filmer med lärande exempel och improvisationer med Erika och Niklas. (Tyvärr lite överstyrt ibland. Se upp med volymen.)

Erika improviserar och går igenom fyra olika lägen. (video)

Erika och Niklas improviserar på texten från början av librettot i olika lägen. (videolänkar)
Lågt
Mellan
Högt

Erika och Niklas improviserar på texten från slutet av librettot i olika lägen:
Lågt
Mellan
Högt

Text och sång 1

Erika och Niklas improviserar mer fritt på librettoskissen:
Hela
Början

Text och sång 2
Vi kom avslutningsvis att tala om hur annorlunda det blir om man fokuserar musikaliskt och låter rösten bli ett instrument jämfört med om man fokuserar på text och på hur man levererar den på ett trovärdigt sätt. I traditionell opera musikaliseras ofta texten på intrikata vis som gör den svår att höra, men inte mindre viktig eller intressant för det. (Man behöver ofta libretto/textmaskin för att följa med och förstå musikens och textens häftiga samspel.) I vår version av nyopera vill vi fokusera på text så som den talas, eller låter, eller, snarare, på vad man berättar i texten och att det når ut. Därför skall vi söka en textning i både komponerandet och sjungandet som lyfter text och innehåll. Detta hindrar inte musikalisk skönhet, upprepning eller komplexitet. Det handlar snarare om en hållning.

Som resultat av detta valde Erika och Niklas att avsluta dagen med att läsa texten utan sång. Vi läste inledningen säkert 20 gånger med olika hållningar, och kom att på allvar börja fundera på hur man egentligen pratar. Och vad det är att var skådespelare. Kul.

Vi hörs
//Niklas

Tisdag 29 januari

Idag har arbetet haft tre spår. Möte med David. Besök hos Jim. Och så har vi köpt ett dockskåp. Fantastiskt!

Vi hade inget på scenen, utan istället började jag med promenad tillsammans med David och hans dotter (knappt 2 år) i barnvagn. När hon så småningom, efter en banan och liten promenad, somnat, fikade vi på Bengans och talade om projektet, metoder, tider och visioner. Lagom tills vi skulle gå vaknade hon, påtagligt piggare och gladare, och så skildes vi åt i ett gråvarmt Majorna.

Vardagsbilder
Därefter åkte Johanna och jag till Jims ateljé uppe i branterna i gamla Mölndal. Där har bolaget Vardagsbilder ett fantastiskt gammalt hus med enorma gamla tryckpressar som utan problem samsas med snabba datorer, skrivare och scanners. Här har Jim sin ateljé. Ett storslaget rum. Är som en vitmenad vind i en gammal inredd lada.

Scenografi
Vi pratade om arbetet med de scenografiska projektionerna. Om Jims idéer ha modeller som kan filmas och projiceras som inte står på golvet utan som sitter på väggarna. Jim berättade att han helst inte vill ha någon scenografi, utan kanske bara projektioner. Vi talade om de fyra stolar och bord vi hade på improvisationerna i fredags som en minimal och mobil variant. Samt förstås alla instrument musikerna använder.
Jim har gjort några 3-D-skisser på Atalantes scen, med några modellskisser på väggarna, bildprojektioner, samt några kameraåkningar i 3-D-modellerna.

Jim amination C (video)

Jim amination D (video)

Vi talade också om Jims idéer att kunna blanda filmade modeller och 3-D animationer av samma miljö. Vi planerar att bygga verkliga modeller av kök, vardagsrum och annat som finns hos oss som bor i villa. Varje sådan miljö skulle kunna finnas både som modell på scenen, som livefilmad uppförstorad projektion, samt som 3-D-modell, som kan börja leva sitt eget liv och skruva till verkligheten.
Vi talade slutligen om att vi skall testa om det med det program vi använder på datorn går att filma modellerna med en livekamera, och samtidigt med en annan kamera filma en aktör och keya in den personen i den projicerade miljön. Detta skall testas i morgon, onsdag.

Jim amination A (video)

Jim amination B (video)

Dockskåpet
Vi bestämde oss för att under nästa dag bege oss ut i staden och leta modeller. Möbler, vitvaror, lampor och annat. Ungefär sådant som finns i dockskåp. Men finns sådant idag som inte är Barbie? Eller måste vi leta begagnat? (På sikt kanske vi vill bygga själva, men nu vill vi bara pröva.) Och vart köper man sådant?
Johanna och Niklas tjuvstartade i den personliga och engagerade leksaksbutiken Någorlunda på Linnégatan. (Där mötte vi för övrigt Pusterviksteaterns chef med barn.) Vi fick veta att de dockskåp som finns idag kommer från Lundby, (http://www.lekmer.se/varumarke/Lundby/0) och de fanns att bese i affären. De hade förvånansvärt fina modeller, men de var givetvis också dyra. Döm om vår glädje när man ville stödja vårt arbete och vi fick köpa ett utställningsskåp till ett fantastiskt pris. Nu skall vi börja laborera på allvar. Det finns dessutom massvis med lampor i skåpet. Vi blir som barn igen. Nyfikna, pigga, glada barn. (I morgon skall vi pilla loss alla fastlimmade modeller så vi kan pröva utan själva huset.)

Se dockskåpet (video)

Vi hörs
//Niklas

Fredag 25 januari

Dag fyra dominerades av två långa och mycket meningsfulla samtal, en stor middagsimprovisation, samt flera mindre rörelse- och sångimprovisationer. Medverkade denna dag gjorde David, Erika, Soledad, Johanna, Pär, Jim och Niklas.

Uppvärmning David
David stod denna gång för uppvärmningen i rörelse och lite röst. Vi gjorde lite olika övningar som gick ut på att hitta grunden i kroppen, stödet runt magen, närvaron i rörelsen och impulser som sätter igång en rörelsesekvens. Först hoppade vi runt, kastade bollar och skor till varandra och lärde oss känna in varandra och rummet, samt att kommunicera. Vi fick studsa som bollar och hitta energier. Vi gjorde plastikövningar och gick igenom kroppen. Att röra huvudet i sidled, utan att böja det var svårast. Sedan omsatte vi detta i rörelseimprovisation. En gestik åtgången, med tydlig impuls, att det kommer ur en energi, med dynamik och med närvaro. Detta med närvaro kom vi att prata om mycket under dagen. Vad är det som gör att en rörelse eller sång känns "äkta", "på riktigt". Mer om detta i kommande inlägg. Sen avslutade vi med att göra tre duo-impron. I sin improvisation ihop med Soledad visade Johanna oväntad vokal förmåga som kan avnjutas i klippet nedan.

Soledad och Johanna (video)

Röstimpro
För att få igång röstarbetet tydligare gjorde vi sedan en variant på första dagens röst-rörelseimpro. Vi började i en liggane ring med långa toner. Sen upp och ut i rummet med mer individuella, korta eller rytmiska ljud. Sen tillbaks till samling på golvet, och långa toner. Enkelt, men förvånansvärt effektivt.

Musikaliska stilar och sångsätt
Sen gjorde David och Erika en improvisation i operastil på Niklas librettoskiss. Niklas kompade på piano. (Klicka för video.)

David och Erika i operasång (video)

Samtal om sånglikhet av olika slag
Detta följdes av ett långt och avancerat samtal om vilken slags sånglighet vi eftersträvar i vår "nyopera". (Den naturliga, den egna.) Hur man når närvaro i rörelse, sång och aktion. Om vitsen med denna operaövning, att det lätt kändes som att man gör sig tull lite grand. Vi talade om detta att göra "på riktigt". Vi talade också om vilken sångstil Niklas är ute efter. Vad är nyopera. Hur det blev i Uppvind. (I Uppvind blev det att vi. när vi kom ut på scenen, lade på lite mer "stor klang" än jag egentligen tänkt. Kanske borde vi ibland använda handmikrofoner i improvisationer för att hitta när klang, och fundera på hur vi hittar den enkla, personliga, oförställda och berörande sångstil jag söker, och som finns i en del mer avancerad populärmusik.

Verfremdung
Inför Uppvind fanns en fråga. Vad händer om man verkligen tar ut det känslosamma så som man gör i traditionell opera, men utan den förkonstling som den traditionella operatekniken och den klassiska musiken tillför, den distansering som ligger i själva tilltalet kanske just är det som gör det möjligt att uttrycka så starka klichéer utan att det blir löjligt. Vi tyckte dock i Uppvind att detta gick alldeles utmärkt även utan den traditionella operans teknik.

Om komponerad populärmusik och konstmusikal
Många har undrat över begreppet "nyopera", och varför man inte kallar det "musikal". Ordet "musikal" är så förknippat med vissa sångsätt, ett, i allmänhet, lättviktigare tilltal, samt att det man sjunger är "låtar" i mer populärmusikalisk mening. Därutöver talar man ofta dialogen.
En variant som någon föreslog är "konstmusikal". Ja. Varför inte?
David har alltid varit med i Quartango, en grupp som spelar och sjunger latininspirerad musik med gitarr, basgitarr, dragspel, violin och sång. Det är väldigt gripande musik som präglas av personligt tilltal, stark dynamik, svag volym och pausar. Men framförallt är den elegant komponerad och arrangerad på ett sätt populärmusik ofta inte är. Det är något som intresserar mig mycket och som vi kom att tala om. Den komponerade populärmusiken. Alltså komponerad musik som använder sig av populärkulturella uttryckvärldar.
Detta, dagens första, långa samtal innehöll också samtal om huruvida man behöver "känn" för att uttrycka och förmedla känslor. Vi kom väl fram till att man måste vara där, uppleva den starka koncentration och närvaro i det man gör, och kanske tom uppleva starkt det man sjunger text om. Men däremot behöver man inte "känna" de känslor publiken kommer att uppleva.

Country och tango och Mumin
Efter detta sjöng Soledad och Jim delar av librettot i en countryversion som kom väldigt enkelt och naturligt och blev väldigt charmig. Lite lurigare var det att få igång tango-versionen. Men även denna kom sig. Tyvärr finns inte dessa filmade.
Sen talade vi mer om vilken musik vi söker. Kanske finns svaret i den enkla västerländska nordiska stil som finns i t.ex. Erna Tauros sånger till Mumintrollet eller Georg Riedels musik till Astrid Lindgrens böcker. Är det där vi skall navigera?

Samtal om storyn vi skall berätta
Sen tog vi en längre fika och Solle o Johanna gick över till att förbereda enimprovisation. David, Pär, Niklas, Erika och Jim satt sedan i ring på scenen och pratade dramaturgi, synopsis, story, relationer osv. Otroligt fint samtal som verkligen blev på riktigt med fullständig närvaro. Kräver speciell rapport. Jag återkommer med detta måndag eller tisdag. Soledad o Johanna kom in och var med i slutet.

Multiimprovisation
Sen följde den improvisation de hade förberett. Två par äter middag och har fest hemma hos de ena. David och Erika var ett par. Jim och Niklas ett. Jim var tvungen att gå mitt under improvisationen. Då tog Pär över hans roll.
Alla hade fått några instruktioner. Niklas var konflikträdd, men ville gärna sjunga. Erika fastnade gärna i rörelser och var bekymrad. David skulle kommentera och klanka ner på henne. Pär skulle berätta historier osv. Alla hade ungefär tre instruktioner. Vi skulle använda text. sång, musik och rörelse/aktion, och helst sjunga texten. Det blev en improvisation på nästan 30 minuter som går att se uppdelad i sex klipp nedan.

1 Impro Inledning (video)

2 Impro Impro Samborombom Fågel (video)

3 Impro Misshandel till Toaletten (video)

4 Impro Spela Snake till stol (video)

5 Impro Levitation till Rosa på bal (video)

6 Impro UFO till slut (video)

Efteråt hade vi långt samtal om hur det fungerat. Niklas var lite frustrerad av begränsning att han skulle vara konflikträdd. När David var otrevlig mot honpm ville han spontant ställa till ett uppträde, men lät bli pga han skulle spela konflikträdd. Vi enades om att man får lämna begränsningar om man vill.. Erika var som alla förvirrad av alla parallella språk, text, aktion, dans, sång, musik. Men det var givande och det kom fram en del bra material, som t.ex. seansen med händerna.
David berättade här också om en Larsson-övning som går ut på att våga ta bestämda beslut i improvisationer, att våga starta och avbryta en aktion, i samspel med en annan. Intressant.

Avslutning
Vi avrundade med middag på nya restaurangen Tre Indier. God mat, bra stämning. Där låg tidigare polska Wojasrski som vi kom att tycka mycket om. Ändå tidigare låg där Skansens Pärla, ett verkligt tillhåll som besjungs av Claes Hylinger i Kvällarna på Pärlan. Nå. Vi hade fin avrundning.Kommande vecka arbetar vi på scenen onsdag, torsdag och fredag. På fredag 1 feb kl 20 är det öppet för publik. Jag återkommer med text om synopsisdiskussion redan innan dess.
//Niklas

Reflektioner om librettot 25 januari

Tankar om synopsis, karaktärer, dramaturgi och handlig.

Så som vi kom att diskutera det under fredag eftermiddag, Jim, Erika, David, Pär och Niklas. I slutet också Soledad och Johanna.

Den yttre ramen
Vi kom tidigt, på Davids initiativ, att återinföra det andra paret i berättelsen. Vi hade talat om att det kanske bara skulle vara ett par som väntade på gäster. Och att berättelsen skulle sluta innan de kom. Nu är det så att i första akten förbereder värdparet middagen, får en stund över, och kan prata/gräla om massa saker, kramas, sjunga eller vad helst. I andra akten kommer så gästerna och fasader skall hållas i skick. (Vilket visar sig vara omöjligt.) Det kan också finnas kommenterande sidofigurer som kommer med moraliteter och deltar i körer. Det kan vara spionerande grannar som kikar in genom fönstren, eller mer oväntat, änglar, flygande flickor och vita möss. Vem vet.

Om titeln
Stycket har hittills hetat Aldrig Mer! Det finns mycket som talar för att det kommer att byta namn. Dels är det lite tråkigt med en slags negation, en syftning på något man inte vill ha. Dels är vi alla väldigt förtjusta i det nya förslaget. Vi i villa. Eller om det är skyddat, Vi som bor i villa.

Vilka är paren
Värdparet är en man och en kvinna som varit ihop ett slag, säg mellan fem och tio år. Någon gång för drygt två månader sedan hände något som förmodligen har med det döda? barnet i rummet jämte att göra. Något gick alldeles sönder. Ett trauma.
Det andra paret kan vara ett jämnårigt par man, kvinna. Eller ett homosexuellt par. Eller varför inte det först parets mans pappa, som blivit ihop med en 29 år yngre kvinna som är två år yngre än sonen… Vem vet.

Grundstruktur
Det finns i varje par ständig beredskap till "gnabb" som beror på underliggande mönster. Det finns också plötsliga samförstånd och en gemensam fasad att hålla. Över huvud taget präglas mycket av detta att vilja hålla uppe fasaden. Vi som bor i villa. Men den hotar ständigt att rämna. Det kan ske i utbrott. Allt rinner över och ilskan tränger fram från de förträngda boningar som annars är dess glömda och gömda vist. Det kan också ske på så vis att allt brister och all ledsenhet och gråt väller fram ur sina i lika hög grad förgätna skrymslen. Den står då inte att hejda.
Det finns också ett starkt stråk av längtan. Efter närhet, efter kärlek, efter lycka, efter frid, efter liv. Dess tvilling är sorgen som också finns så nära hela tiden. För att det blev som det blev, för att det inte blev, för allt som försvann, för att det tar slut.
Sen finns karaktärsdrag. En är konflikträdd. En nedvärderar sig själv hela tiden. En är sjukligt besatt av UFO:n. En upprepar sig hela tiden.
Delvis befryndade av karaktärsdragen är berättelserna. Om händelser, om människor och om sig själv. Dessa är en viktig del i själva samtalet. En del av dem är också deltagarnas historia. Om otrohet, svek, lögner och besvikelser, men också positiva minnen från resor osv.
En speciell del är här de minerade områdena. De som alltid triggar bråket eller den surmulna tystnaden.
Krockar mellan karaktärerna leder också till diskussioner och konflikter. Både vad gäller värdsliga ting (Irakkriget) och mer relationella (flirtar du med min fru??), som händer i gruppen. Men för att hålla fasaden och det sociala spelet fungerande, och kanske också för att människan möjligen innerst inne är god och kärleksfull, finns också många uppmuntrande och bekräftande tillmälen. Detta att uppmuntra och positivt bekräfta är en stor del.
Vi har också händelser. Det kan vara att han slår henne, de har krockat med bilen på vägen, det är vattenläcka och ett rör brister och börjar spruta.
Till sist så har vi det som låter från rummet jämte. Som kanske är ett barn. Ett barn som möjligen lever. Eller inte. Bara en fantasi? Barnet i rummet.

Här fäljer nu lite tankar som kom upp under samtalet i fredags.

Lite om fasader
Familjen Bra! Bakom finns. Något som ruttnat.
Det finns så mycken förbjuden tragik. Alldeles om hörnet, runtomkring, i släkten, bland vänner. Folk som dör, självmord, depressioner, folk skär sig, mord, misshandel, missbruk, oförverkligade projekt och drömmar, kriminalitet, övergrepp, rädslor och vem vet vad. Oftast stänger vi bort detta. Inte sällan till den grad att vi nästan glömmer bort det. Ibland helt. Att det finns. Hur är läget. Bara bra. Skall till Japan nästa vecka.
Har det alltid varit så? Eller hände något på 80-talet? Har det funnits tider när det var tillåtet att klaga på saker, att beklaga sig, att dela tillkortakommanden, besvikelser och bitterhet med andra.
Summan av alla oförklarligheter, hemskheter, missbruk och familjetragedier som finns i en släkt eller krets är ofta omfattande.
Det hjälper inte med prylar. Vi i vill blir inte lyckliga av en ny servis.
Nej. Jag dricker inte egentligen. Men OK. Ett glas. Det är ju trevligt. Det finns en dubbel bokföring i Familjen BRA som ruttnar underifrån.

Händelser och konflikter
Han anklagar den andre mannen för att flirta med hans fru. Det blir obehagligt.
Han misshandlar frun ute i köket. De försöker båda dölja vad som hänt. Den andre mannen försöker sjunga sånger med gitarr för att lätta upp...
Minerade områden. Man vet att det kommer. Man går alltid på det. Vilka är dessa ämnen här?
Missbruk ställer till det. I vår berättelse kanske bara vanlig fylla. Eller är det tabletter, andra droger?
Plötsligt svävar ett UFO genom rummet bakom paren. Ingen ser något.
Grannarna som kikar in mellan persiennerna.
Självklart är otrohet ett möjligt tema. Enskilda händelser som upprepas, eller tyngre varianter.

Berättelser
Han som sett en tomte. På riktigt. Och som försöker ringa tomten.
Han som var i Indien och fick en uppenbarelse att sälja allt materiellt och leva i askes. Delade vänkretsen i två delar. De som ville köpa grejer och de som ville låta bli och hjälpa honom tillbaks till sans och vett.
Hon som ständigt berättar om hur hon sett UFO:n och till och med ibland blivit bortförs på natten av dessa. På morgonen har hon de två märkena på halsen. Vilka är de? Vill ni se märkena? Hon har också blivit träffad av blixten nio gånger. Vid ett tillfälle när hon står på en hög stege funderar hennes man på att knuffa ned henne. Det finns gränser.
Grannarna som skrek. Han svårt alkoholiserad. Mördar de? Misshandlar han? Skall vi ringa polisen? Om den oerhörda respekten för andras hem och hägn. Om rädslan att lägga sig i.
Om hon som blev uppmanad att komma ut av gänget på gatan. Och som så småningom började skjuta på dem med en pistol.
Om skottlossning i Majorna och gängkrig.
Eller han som mördade galne grannen som krossade hans liv, eller han som skjöt femtonåringen som höll på att krossa familjen och som hotat så.

Reflektioner
Döden är egentligen inte farlig eller sorglig i sig. Inte som t.ex. berättelsen om ett barn som dött. (Utveckla)
Svärmor. Alla dessa starka kvinnor.
I varje krets finns några berättelser om någon som sett änglar, träffat någon som kan läsa tankar eller som kan kommunicera med någon som dött. Eller någon som varit med om att det spökar. Och som kan berätta detaljer. (Pär)

Om barnet i rummet jämte
En bild för det hemska vi inte vågar tänka eller känna.
Om pingstvännerna i Ryssland som vägrade acceptera att det egna barnet dött och låste in sig med kroppen och bad till Gud i veckor innan någon satte stopp.
Eller om mamman som hade två friska barn, men inte ville ha fler och som dödade dem och hade de i frysen. (För några år sedan.)
Eller vännen som försökt få barn ett otal gånger, som äntligen skulle föda, och som efter misstag från vårdpersonal födde dödfött, och som fick ta med kroppen hem för avsked och hade den i kylskåpet. Var annars.
I vår berättelse kan upplösningen ske på olika vis. Man måste inte nödväntigtvis få reda på om det verkligen är ett barn.
Värdparet är i köket. Frun i det gästande paret fattar mod och går in i rummet från vilket det låter. Värdparet kommer och undrar var hon är. Gästande mannen säger hon gick ut. Ljud från rummet. Värdparet undrar om hon ändå inte gick in i rummet. Gästande mannen erkänner. Åh! Herregud! Så slutar operan…

Mer om barnet
Det kanske är det lilla barnet inne i mig själv. Det lilla barnet som jag måste ta hand om, vårda och värna hela livet. Om man tappar bort det är det något som går förlorat, något som dör. Då måste man söka rätt på det. Om det alls går
Det här lilla barnet måste få leva, få livsrum. Bilden av det döda barnet är bilden av något som dött i oss själva. Eller i en relation. Som man förtvivlat hoppas lever, eller desperat söker återuppliva.

Ja. Här är en startpunkt för en berättelse. Och en känsla av att detta faktiskt går att tala och tänka förnuftigt om. Kanske kan man bygga ett synopsis med ett antal scener utifrån sådana här tankar. Eller är det för tidigt att börja låsa berättelsen? Vi får se.

//Niklas

Torsdag 24 januari

Idag är det tredje dagen i vår process och nedan finns 21 videoklipp att titta på. Vi har arbetat från kl 13-21 och tagit nya steg i vår process med mer avancerade rörelseövningar, mer dialog/textimprovisationer, vi har tittat på bildrummet, haft grupparbete där vi diskuterat vem mannen och kvinnan egentligen är, och vi fick slutligen en underbar presentation av David (Sperling) som berättade om sitt arbete som musiker-skådespelare. Idag var Soledad och Fredrika med (dansare), Jim, bild, David, Erika, Niklas, musik, Johanna, ljus, regi, och Pär, ljud och musik. Det är fascinerande hur all dessa helt ledigt improviserar konflikter i dialog, pratar relationer och gör dansimprovisationer. Helt oavsett bakgrund eller ingång i projektet. Och allt känns naturligt och professionellt.

Jag har bytt koncept för video. Nu laddas inga filmer utan man klickar på stillbilder som öppnar film i nytt fönster. Har också gått över till 16:9, bredbild.

Uppvärmning
Eftersom både Soledad och Fredrika var med idag ville vi arbeta extra mycket med rörelse. Vi gjorde först en slags massage/uppvärmning där vi uppdelade i två grupper lät en i taget ligga och blunda medan de andra tre knådade igång honom eller henne. Sedan gjorde vi kontaktdansövningar två och två, där vi fick öva att på olika vis ta vikt och kontakt från varandra genom att luta oss mot varandra samtidigt som vi gick runt, eller ned på golvet och upp igen. För oss som inte är så vana ger det mycket att hålla på med kroppen och rörelsen och i relation till andra kroppar. Det skapar också avpändhet och trygghet.
Därefter tog Erika över med röstövningar och lät oss få en fördjupad förståelse om röstens relation till kroppen, till hur hon menar att inga skrik, ljud, eller toner är skadliga för vår röst, bara de bottnar i kroppen och inte tvingas fram genom spända huvudmuskler. Detta prövade vi genom att tänja våra register samtidigt som vi gjorde rörelser till. Vi prövade också att låta långa toner gå från djupa operaklanger till vassa smala längst-fram-i-munnen-ljud. Vi gjorde också glissandin där vi fick öva oss på att hantera skarven mellan vanligt röstläge och falsett. Det är viktigt att vi har med bra metodik för att hitta ett bra förhållningssätt till rösten. Det är uppenbart att den finns att hitta inom gruppen.

Skulpturerna
Vi gick sedan vidare med en övning Soledad och Fredrika förberett och som några av oss sett förut. En person håller om en annan på något vis. Den som blir omhållen lämnar. Kvar står den kramande som en frusen gest, som en staty. Ofta väldigt uttrycksfullt. Vi blev så fascinerade av uttryckskraften att vi gjorde en djupdykning i denna form och prövade flera varianter. Bland annat visade Solle och Fredrika en sorglig variant där en av personerna gick fram och kramade och den andre hela tiden tog sig loss och gick därifrån. Detta upprepades med samma som kramade. Starkt! David lade till idéen att man skulle kunna läsa text, t.ex. skulle ett minne kunna dyka upp när man ser en av skulpturerna. Vi gjorde många varianter och kvar finns detta material som ett utmärkt exempel på rörelseform som går att använda i en blandad ensemble där de flesta inte är dansare.

Johanna och Niklas Skulptur (video)

Erika och David skulptur (video)

Blunda med skyddande ängel
En annan förmodligen ganska klassisk övning fick vi pröva på. Två och två. Den ena blundar hela tiden. Får göra vad som helst i rummet, utan att gå därifrån. Den andre ser till att inget farligt händer och beledsagar försiktigt. I ungefär 5-10 minuter blundade vi runt på alla sätt. Sedan fick våra skyddande änglar spela upp hela den sekvens vi som blundade hade gjort. Medan vi fick se en spegel av oss själva. Fascinerande! Och återigen: Vad fort vi blivit trygga i gruppen. Bra grupp!

Jim, Niklas, Johanna blundar. Övriga skyddar. (video)

Triptyken
Fredrika och Soledad avslutade denna fokusering på rörelse med en dansimproövning där vi två grupper om tre. En skulle dansa. De andra två skulle tänka ut tre stycken ledord. Sedan fick den som dansade första ordet, t.ex. "Samba", eller "Ledsen", och så fick man börja hitta en rörelseform för detta. Efter en stund fick man det andra ledordet och så småningom det tredje. Sen bytte de två dirigenterna ledord och man fick träna sig på att snabbt byta karaktär. Så gjorde vi tills att alla fått göra tre karaktärer. Sedan avslutade allt med att alla fick visa sitt tredelade material i ett solo inför de andra. Mina instruktionsord var "Månen", "Fox-trot", "Carmina Burana"!. Någon annan fick "Samba", "Frigörande dans", "Groda". En tredje fick "Ensamhet", "Svala", Afrikansk dans". Här är korta snuttar av alla solon.

David solo (video)

Johanna solo (video)

Jim solo (video)

Erika solo (video)

Fredrika solo (video)

Niklas Solo (video)

En man och en kvinna 1
Efter en paus gick vi över till texten och fortsatte där vi startade igår. Då prövade Erika och Niklas några improvisationer som ledde till samtal om hur man fungerar i relationer och vem mannen och kvinnan är i vårt projekt. Efter en stunds inledning gjorde vi om denna improvisation. Utgångspunkten är: Det kommer gäster om tio minuter och ingen har köpt kaffe. Vems är felet, det blir dispyt, och hur löser vi det.

Erika och Niklas om kaffet (video)

Sedan gjorde vi om improvisationen med lite nya instruktioner. Det är hon som ordnar festen. Han är trött men ser fram emot den. Det har blivit missuppfattning om det här med kaffe. Han leder in samtalet på att handla om hennes mamma. Hon går.

Erika och Niklas en andra gång (video)

En man och en kvinna 2
Vi bestämde oss sedan sätta oss i två grupper och tänka ut fler scenarier för improvisation utifrån den här mannen och kvinnan som sitter och väntar på gäster. Vi satt och pratade i tjugo minuter och gjorde sedan en improvisation som tog sin utgångspunkt i ett sådant scenario. Det märktes genast att detta var ett spännande sätt att få tag i material till librettot. Att vi sitter och fundera kring vem mannen och kvinnan är, och händelser som inträffar. Båda grupperna kom, helt oväntat för mig, fram till att kvinnan var passiv. I det ena fallet sjukskriven och utbränd, i det andra snarare lat och lite undanglidande. I båda fick mannen dra lasset. Hmm… I Jims och Soledads improvisation brände det till med både kaniner och skilsmässa. Vi får se hur det går. Fortsättning följer i morgon.

Jim och Soledad (video)

Bildrummet
Efter en middagspaus gav vi oss nu in på ett helt nytt spår och startade den dator som styr de dubbla projektorerna i taket, kopplade in kameran och började leka med vårt magiska bildrum. Jim hade med sig nya spännande modeller och vi upphör aldrig att förundras över de häpnadsväckande bilder som blir när man flyttar runt kameran och filmar.

Bildrum 1 (video)

Bildrum 2 (video)

Vi testade olika ljus, olika figurationer.

Bildrum 3 (video)

Johanna med ljusimpro (video)

Vi lekte också med den blåa rundgången där allt mångfaldigas i projektionen. Också alltid lika förföriskt och magiskt.

Soledad i det blåa (video)

Sen hade vi ett samtal om olika idéer och talade om att utveckla detta att keya in en levande person förminskad bland modellerna. Vi pratade också om möjligheter att inte ha kamera och modeller mitt på golvet, utan att kanske ha stationer på väggar, eller andra ytor, där man filmar. Andra idéer kretsade kring möjligheten att föra in attribut som hänger ihop med berättelsen. Köksredskap, kaffe, vitvaror, en dammsugare, en telefon, vinflaskan. Kanske lite tillskruvat. Kanske livefilmat, kanske förberett. Vi får se. Möjligheterna är oändliga och det är ett häftigt koncept.

David Sperling
Dagen avslutades med en underbar presentation där David berättade om sitt arbete med att både vara musik och scen och text. Efter inledande dumt teknikstrul (ett DV-band som helt oförklarligt inte fungerade i vår spelare) kunde han visa en scen ur sin senaste produktion Buenos Aires pop där han lånat sin identitet av en argentinsk busschaufför som förirrat sig i rymden. Allt inspirerat av en argentinsk popsångare och framfört på bruten svenska. Måste ses.
Sedan berättade David inspirerande om sitt sökande i gränslandet mellan musik och teater, eller rättare sagt sitta arbete med en teater som känns naturlig och äkta, och en musik som är på riktigt. Det är så lätt att den teknik vi blir så bra på i våra utbildningar och vår träning lägger sig i vägen för ett uttryck, ett spel, som kan vara på riktigt. Sådan problematik visade David på. Inspirerande. Vilka medarbetare!

David piano 1 (video)