Andra tankar och frågor

Om att tala vissa scener
Ett intressant resonemang under veckan har rört frågan om huruvida allt måste sjungas. I själva idéen om nyopera har Niklas lanserat idéen att allt skall sjungas. Nu prövade vi att låta Vera och Joel prata, utan sång, när de är ensamma. Det sker två gånger, framförallt i slutet. Det skulle kunna bidra till en tolkning av slutet som antyder att allt annat bara var en ond dröm.

Slutet
Det finns flera röster som är oroliga för slutet. Om det håller. Det är viktigt att se över detta, liksom frågan om barntemat. Om detta att Vera är gravid, nu med Joels barn, ger som slutsats att om man bara får barn blir allt bra.

Märket/UFO
Vi diskuterade detta med UFO-historien och dess relation till det övernaturliga i rummet. Och hur mycket de skall tala om ”Märket”. Det kanske räcker att visa det. Vi får se.

Om självupplevda berättelser
På tal om UFO-historien påpekades att den är så bra för den är en självupplevd berättelse. En berättelse som får tid att vecklas ut och som den som berättar den upplevt själv. Inte bara nåt man hört på radion eller läst om. Borde vi ha några fler sådana?

David om ord/text/musik
David Sperling har arbetat i gränslandet mellan text och musik i sina egna uppsättningar, och tillsammans med bl.a. Sören Larsson. Det finns tekniker inom teatern där man söker textens rytm och musikalitet. Det är sådana tankar David är intresserad att föra längre, mot att bli till musik om jag förstår rätt. Han har initierat flera samtal om hur vår metod med sångimprovisation över text kommer väldigt nära dessa idéer om att talet egentligen är en slags musik, och hur vi i vanlig verbal kommunikation genomför en extremt avancerad improvisation, som påminner ganska mycket om helt fri musikimprovisation. Vi har talat om hur vi skall kunna behålla denna naturlighet i textläsningen när musiken väl är satt och komponerad.

Rim
Rim förekommer i många av sångtexterna. När karaktärerna går in i olika slags tillstånd säger de också absurditeter som drivs av rim. Några röster har uttryckt en viss tveksamhet inför detta. Vissa menar att det kanske hos en, idag lite äldre, generation, finns en slags allergi mot rim. Rim är något man lämnade när en ny modernitet slutligen tog över i mitten av 1900-talet.
Detta är en stilfråga. Under alla omständigheter bör rimmen ses över och kanske rensas lite bland.

De och dem
Flera av våra sångare sjöng ofta bokstavstroget ”Är”, ”De” eller ”Dem”, när man i själva verket i tal alltid säger ”e”, ”dom”, respektive ”dom”. Det skall givetvis vara på det talspråkliga viset.

//Niklas

Karaktärerna, som de kommit att utvecklas under veckan

Axel
Axel var redan innan barnet dog den som var mer företagsam och utåtriktad. Det är ett personlighetsdrag. Axel och Vera har också fått roller i sitt förhållande som förstärker detta. Han har också ett arbete som kräver ett visst mått av avstängdhet. Efter traumat med barnet förstärks hans avstängdhet av ren överlevnadsinstinkt. Han stänger in. Det fungerar utåt. Men ibland kokar det över. Han minns också själv bekymrat några våldsamma, lite grymma, sidor han hade som barn. Vi har dock under veckan kunnat konstatera att det går att känna stor sympati för Axel. Att han faktiskt tar stort ansvar och bryr sig om Vera. Inte minst nu, efter olyckan.

Vera
Vera är den mer känsliga personen i deras relation, med ett stort mått av empati. Egentligen är hon ganska stark och kommer från goda förhållanden. I deras relation har hon dock blivit den som, så att säga, är den svagare. Detta har förstärkts efter olyckan som gjort att hon helt gått in i sig själv, blivit sjukskriven och balanserar på gränsen till att bli ett offer för sina fantasier. Samtidigt finns något livsbejakande i hennes sätt att ändå uppleva och, just, fantisera. Detta är hennes sätt att hantera sorgen. Men hon har inte accepterat vad som hänt. Det har inte sjunkit in. Hon tror omedvetet fortfarande att det kanske inte är sant. Som en dagdröm när hon fantasin att man en dag skall kunna öppna dörren till barnkammaren, och att allt då är som vanligt igen…
Hon känner en samhörighet med Joel som har en mer empatisk stil, och som precis som hon själv är sjukskriven.

Ida
Precis som hos värdparet är det för Ida och Joel. Den ena är den initiativkraftige, och här är det Ida. Hon arbetar mest, drar in mest pengar och är lite mer utåtriktad. Hon är ibland ganska trött på Joels sätt att försvinna bort i sociala situationer. Hon har också en känsla av att Joel aldrig riktigt velat ha henne. Att han alltid har sin längtan åt något annat håll. Att han drömmer om något annat. Hon menar också att det är därför han inte velat skaffa barn än. Hon är innerst inne väldigt ledsen för detta. Utåt är hon en välmående och stark kvinna.

Joel
Joel är den som envist fortsatt sitt engagemang i miljöfrågor och kommit att arbeta professionellt med detta. Med stor idealitet har han i många år arbetat så mycket att han nu är sjukskriven för utbrändhet. Han känner stark glädje inför det hus de skall bygga, det är ju inte så att han inte alls vill något med Ida. Samtidigt går det inte att förneka att han också känner en förtrolighet med Vera. Här hittar han något han längtar efter. En svaghet. En möjlighet att ta hand om. Han bär mycket inom sig. För han biter ihop och kämpar med arbete, relation och allt. Han mår ibland bättre när han flyr till sina fågelholkar. Ett problem för honom har hela livet varit att han lätt blir tyst och "förminskad" i festliga situationer med tongivande inslag av dominanta och högljudda personer.

Elaka flickan, musen och grannarna
De flesta är överens om att grannarna fungerar bra och att grundflödet mellan de vanliga scenerna och dessa intermezzon med grannar är lyckat. Har man inte sett Uppvind kan det dock bli problem med Musen eller Den elaka flickan. Musen har ingen i och för sig haft problem med. Men vem är den lilla flickan och varför är hon som hon är? Detta är ett viktigt problem att ta tag i.

//Niklas

Tankar om historien

Barnet
Vi har haft många diskussioner om vad det egentligen är som hänt Vera. Och vad detta har med rummet att göra. Jag föreslår att det är som följer här.
Vera och Axel hade ett barn som omkom bara en månad gammal. Detta skedde när Vera gått av bussen med barnvagnen, och en filt fastnat i bussdörren. Vagnen drogs med bussen, kom under och omkom. Vera ger givetvis sig själv stor skuld. (Eller var det båda två? Som känner skuld och kanske samtidigt skyller på den andre??)
Detta är nu sex månader sen.

Hemligheten
Men känner då inte Ida och Joel, gästerna, till detta? Det verkar ju konstigt! Om de känner till det måste deras frågor vara med i librettot. Om de inte känner till det så finns två möjligheter. Det kan vara så har inte setts på kanske ett drygt år, och att de har aldrig hört att Vera var gravid, eller att hon fött ett barn.
Eller så vet de att Vera var gravid, men inte hur det gick… I så fall måste detta in i librettot, och kanske försöker Vera och Axel utåt låtsas att de fick missfall. Här anar man faktiskt en möjlighet att det var något problem redan under förlossningen och strax därefter som gjorde att de inte berättade för omgivningen vad som skett. (Ett handikapp? En sjukdom?)
(Eller är alltihop istället lite mindre dramatiskt men fullt lika traumatiskt. De kanske födde ett svårt sjukt barn som dog i rummet efter två veckor…)

Rummet
Rummet, från vilket hörs ljud, och som man inte får gå in i, är i själva verket det lilla barnets rum, som Vera behållit precis som det var när barnet dog. Exakt så. Det är låst och nyckeln sitter på utsidan. På sjukhuset hade man bekräftat att barnet avlidit. Kroppen hade Vera och Axel inte fått se. Den var i sådant skick att det bedömdes som olämpligt. När de kom hem gick Vera direkt till barnkammaren. Dörren var redan stängd. Hon tittade inte in. Hon bara låste dörren. Axel lovade att inte öppna.
Varför vill hon då inte gå in? Kanske för att hon har en fantasi om att allt bara var en dröm och att allt kommer att bli som förut. Om man bara tror detta. Tillräckligt starkt.

Ljuden från rummet
Hör Axel ljuden? Blir de förvånade? Är det första gången ljudet hörs? Varför verkar de bli rädda? Frågorna är många.
Vi talade mycket om ljuden.
Skall vi ha ett ljud? Eller skall det bli plötsligt och oväntat tyst, i musiken, istället. Just nu lutar vi nog åt det.
Vera hör ljuden. Hon har förmodligen hört dem förut. Axel kanske i själva verket anser att det inte finns ljud, men blir ibland osäker eftersom Vera är så övertygad. Vera är i så fall den som är rädd att gästerna skall höra något. Gästande kvinnan, som har kontakt med UFO:n, kanske har en andlig förmåga som gör att hon också hör. Detta tål att tänkas på, och erforderliga ändringar i manus får göras.

Tro-scenen
Den scenen i första akten där Vera vill att de skall tro tillsammans måste förtydligas. Vad vill hon med mannen? Vad är undret som skall ske? Vad är det de skall klara? Och hur relaterar det till sångtexten som kommer. Om att våga "Se det i ögonen". Vi får jobba lite med denna scen. Vad den egentligen går ut på.

Misshandeln
Vi har diskuterat misshandeln i köket mycket. Resultatet har blivit att det inte på ett tydligt sätt skall vara Axel som slår. Istället blir det jobbigt i köket och båda kanske blir våldsamma. Och i tumultet får Vera en blåtira. Sedan säger de att hon gått på en lucka. Vi måste bestämma om detta är sant. Eller om det ändå var nåt… Samt diskutera om de verkligen skall ha samma version av händelsen. Axel kanske säger att hon gick på den där idiotiska lampan som alltid hängt för lågt… Och Vera säger att det var en skåpslucka…

Sjukskrivningarna
Vera och Joel får ett samförstånd i det att båda är sjukskrivna. Hur vi får reda på detta, hur de själva får reda på detta, och hur Axel, eller Ida förhåller sig till att berätta det bör vi gå igenom. Här finns potential…

Hur tydligt
På tal om första akten pratade vi om huruvida det blir lite för mycket rakt på sak. Hela librettot bör läsas med detta för ögonen. Vad bör sägas rakt ut? Vad bör mer antydas?

Svartsjukan och otrohet
Någon tyckte att detta att de blir svartsjuka och kanske bedrar varandra i tanken är lite för förutsägbart. Detta är en grundkonflikt i berättelsen som inte går att ta bort. Men däremot kan vi se igenom texten med fokus på hur detta beskrivs och utvecklas.

Axel och Vera. Deras relation och vad som egentligen händer i akt 1
Om de nu har det dåligt o hon vill skiljas. Varför gör hon inte det då? Varför håller de ihop?

//Niklas

Övergripande reflektioner efteråt

Vår andra lab-vecka är nu avslutad. Vi har fått svar på många frågor och andra har väckts.
Grundfrågan för veckan var om librettot fungerar. Om det dramaturgiska och språkliga flödet har en vettig rytm och går att använda. Och svaret på den frågan är obetingat ja. Det känns väldigt bra, och nu kan vi sätta oss och göra ändringar, skriva färdigt sångtexter och göra en slutredigering med en konstruktiv språkpolisiär hållning. Detta arbete kommer Niklas att göra tillsammans med vår regissör Johanna Larsson och skribenten mm Uncas Rydén, som tidigare arbetat mycket tillsammans med Niklas med text.


Metoden

Den metod vi använder framstår allt mer som väldigt lyckad. Librettot, dess karaktärer, olika berättelser och händelser har hämtat inspiration från de improvisationer och samtal vi genomförde under labbet i januari. Nu kunde detta libretto möta ensemblen och vi kunde känna på dess flöde, sjunga texten om och om, lära oss dynamiken, och lära känna berättelsen och karaktärerna. Vi kunde också prata länge och väl om olika frågor som väcks, och redan under arbetets gång göra vissa förändringar och strykningar. Så både i arbetet inom ensemblen och i mötet med publiken har vi lärt oss mycket värdefulla insikter om librettot historien, och kan nu börja göra de ändringar och slutarbete som stundar.

Film och musik
Vi har ju gjort upprepade sång- och musikimprovisationer under veckan utifrån olika scener, och klippt ihop några av dessa till en film som visar hela librettot. Dessa filmer blir nu en utmärkt startpunkt för slutarbetet med texten. Men de blir också en guldgruva för att hitta musikaliska uppslag när det är dags att börja komponera. Det finns redan flera sånger som i improvisationerna funnit en karaktär som nu bara skall skrivas ut.
Processen i arbetet med Vi i Villa präglas av ett växelspel mellan grupparbete, improvisationer och samtal å ena sidan, och ensamt skrivande, komponerande och slutliga beslut å andra sidan. Detta växelspel är både fascinerande och mycket fruktbart, och det är faktiskt en tydlig metod.

Musikaliska reflektioner
Flödet mellan talspråkliga partier och mer gestaltade partier fungerar bra. Det dialogiska stannar naturligt av när det kommer en sång, och man blir alltid nyfiken, indragen, när det blir mer gestaltat. Det går utmärkt att göra även kortare frysningar i sångliknande reflektioner, som t.ex. när Vera går in i sina molnfantasier.
Texten har ett flöde mellan samtal och sånger. Men även själva samtalet har sin dynamik mellan lite allvarligare delar och mer fartfyllda. Överlag finns regelbundna tydliga omstarter där man lämnar det reflekterande och säger "Skål!, Nu skall det festas!"
Det gäller att hitta några bra recitativlägen i musiken som kan bära dessa uppgifter.
Recitativen i improvisationerna blev musikaliskt ibland en slags gles free-form där musiken helt följer det textliga i en atonal friform utan puls. Eller så blev det mer pulsbunden musik, med syfte att ge fart. Ett specialläge stod Magnus o David för när de körde ett jazzfriform med walking och puls. Ibland blev det också mer av klassiskt operarecitativ.
Vilket uttryck man än väljer musikaliskt är det viktigt att det kan återkomma så att men med musikens hjälp direkt vet var man är i dramat. (T.ex. nu blir det festkonversation igen…)

Avslutade fraser
Ett samtal under veckan kom att handla om avslutade fraser. När vi improviserar finns en tendens att musikaliskt alltid avrunda sin egen insats, ge den ett slut. Detta ger lätt en baktunghet där man måste starta om hela tiden. I den komponerande musiken är det viktigt att det finns ett oförutsägbart flöde mellan oavslutade fraser som hakar i varandra, och mer avslutade sådana.

Rollbesättning, musiker och Fredrika
Under veckan har några förändringar inträffat. Anna Gustafsson kommer tillsammans med Magnus Bergström att vara kärnan i orkestern. När Anna kom in med slagverk på fredagen lyfte ljudbilden flera dimensioner. Anna kommer också att ha rollen som den Elaka Flickan. Magnus blir den Vita Musen.
David och Erika är värdparet och ensamma på scenen fram tills det att gästerna kommer. När det gäller det gästande paret, Joel och Ida, så är Niklas Joel. Under veckan har Fredrika sjungit rollen som Ida. Fredrika är dansare och skulle egentligen arbeta med rörelse, men alla har blivit förtjusta i Fredrika i rollen som Ida. Dels fungerar hon bra sångligt, och dels har hon en scenisk närvaro och dramatisk förmåga som är en tillgång. (Och som dessutom kan bli dans/rörelse ibland.)
Niklas och Fredrika skall träffas och pröva lite hur det kan fungera med skrivet material, stämsång och liknande. Och Fredrika skall känna efter vad hon vill. Sen får vi se. (Annars behövs en ytterligare sångerska.)

Frågor och oklarheter
Under veckans gång har en rad frågor väckts som rör historien och karaktärerna. Det är i många fall sådant som Niklas inte riktigt tagit ställning till och som skapar en osäkerhet. Det gäller t.ex. vad som finns i rummet, vad som hänt med barnet, om Axel verkligen slår henne och en del annat. Det gäller också slutet, UFO-historien och en del annat. Vi har haft långa samtal i ensemblen om dessa teman men också fått värdefulla synpunkter från flera utomstående. Alla är i princip positiva till grundupplägg, dramaturgi, språk och historia, men vill se vissa förtydliganden.

Att veta vad man menar
Regissören Victoria Brattström visste inget när hon kom och tittade på fredagens genomdrag. Ett längre samtal med henne gav flera goda infallsvinklar och hon ställde viktiga frågor.
Hon menar att vi måste veta vad som verkligen hänt, det faktiska. Till exempel med barnet, eller angående vad som är i rummet. Librettisten måste veta, och skådespelarna. Sen kan vi välja hur vi berättar det för publiken. En del kan lämnas öppet för tolkning, publiken kan få vara deckare, skådespelare kan ljuga. Men det syns och känns om skådespelare och manus inte vet hur det egentligen är.
Victoria menar också att man på liknande vis måste veta vad varje scen är. Vad som står på spel. Att kunna se konflikter, förlopp och vad som egentligen sker. Så behöver t.ex. scenen där Vera vill att de skall tro tillsammans tydliggöras. Vadå tro?? Vad vill hon?
I de följande inläggen om historien och karaktärerna redovisas en del av de frågeställningar som diskuterats. I flera fall finns också förslag till svar eller förändringar.

//Niklas

Fredag med publik

Fredagens visning för publik var lyckad. En blandad skara av närstående och vanlig publik hade hittat till Atalante, ungefär 20 personer. Det var det äldre paret som många år gått till de stora institutionerna, men som nu uppskattar det mer överraskande och oförutsägbara i ett besök på Atalante eller Trixter. Eftersom de hör lite dåligt fick de librettot med sig hem.
Eller de två unga kvinnorna som har lite svårt för opera. De trodde det skulle vara mycket dans och projektioner. Men så var det i själva verket nästan som opera. De var överförtjusta, överraskade och berörda.

Först sjöng Erika och David ett parti ur första akten.
(Magnus Bergström spelar bas och sjunger den Vita Musen, Anna Gustafsson slagverk o Elaka Flickan, Niklas piano, Pär Bengtsson och Johanna Larsson grannar)









Sedan sjöng Erika, David, Fredrika och Niklas ett parti ur första akten.

(samma besättning som ovan)









Därefter lämnade vi pianot och gick upp på scenen

(Anna Gustafsson nu ensam i orkestern!)









Fredrika arbetade under fredagen en timme med rörelser till Erika och David i en scen, den vi kallar hångel-scenen, i första akten. Detta föll väl ut och lovar mer inför framtiden.

Hångelscenen (Scen 3 i akt 1, "Gud så skönt…)









//Niklas

Fler klipp

Här är några klipp till. I de första två leker vi med olika sätt att iscensätta scen 3 ur akt 2. I det första sitter vi bara på en rad. I det andra är David och Erika på golvet medan Fredrika och Niklas sitter "vid bordet".


Video scen 3, Akt 2. Sitter på rad









Video scen 3, Akt 2. Uppe på golvet









Till sist på denna sida ett klipp där Vidya-Liselotte Sundberg sjunger rollen som Ida. Lite på skoj, och lite för att testa. (Det gick bra!)


Vidya










//Niklas

Se hela operan

Redan nu går det att se två filmer som är ett hopklipp av improvisationer från 8 och 9 april. De utgör tillsammans en genomsjungning av hela librettot. Dessa filmer kommer vi att arbeta utifrån när vi nu går in i arbetet med att färdigställa librettot.
Vi samlades hemma i Niklas vill på torsdagskvällen och åt och drack gott. Vi tittade då med stort nöje och utbyte på dessa två filmer. De ger en första hint om vad det egentligen är vi håller på med.


Här är Akt 1 (48 min)










(Med David Sperling och Erika Alexandersson som Axel och Vera. Magnus Bergström bas i inledningen. Niklas Rydén vid pianot. I kören Fredrika Byman-Moberg, Jim Berggren, Niklas Rydén och Vidya-Liselotte Sundberg (gäst).


Här är Akt 2 (63 min)










(Med David och Erika som Axel och Vera, och Niklas och Fredrika som det gästande paret Joel och Ida. I början Niklas vid pianot. Längre fram med Magnus på bas, och Erika vid pianot.)



//Niklas

Reflektioner 7 april

Här är tankar som kom upp i samtalen efter att vi läst librettot.

Misären och humorn
Stycket är en resa i ett landskap av trassliga relationer, sjukskrivna personer och instängda känslor. Mitt i denna misär finns en befriande och dråplig humor som egentligen är ganska oavsiktlig, och mest en följd av en slags attityd både till språket och skrivandet. Hur som helst fungerar mixen av misär och becksvart, färgstark, sprakande galenskap.

Språket 1
Ett inslag i det språkliga är en talspråklighet där det är fullt av avbrutna meningar, halva formuleringar, Jo…, Ja men… och så vidare. Detta är ett medvetet stildrag för att utforska talspråklighetens möjlighet i denna form. Vi får dock se upp så att inte det resulterar i en allmän grumlighet. Kanske bör en del av detta tas bort. Kanske kan det finnas en dynamik mellan "renare" dialog och sådana här mer förvirrade partier.

Språket 2
Det hela är en fest där personerna försöker umgås, hitta något fint, något de kan få ut något av. Men det blir ofta fel. Man pratar förbi varandra, man pratar i mun på varandra, man blir full och pratar i sin egen värld, man tänker på sig själv och relationen till andra, det blir konflikter och man flyr undan eller agerar ut. Mycket av texten är ett finlir i dessa domäner och måste prövas för att justeras slutligt. Men nog finns en fungerande grund.

Språket 3
Hela texten har en smått absurd ton i det att flera av figurerna ständigt brister ut i kaskader av smått bisarra påståenden. Ofta i rimmad form, med en slags självgenererande logik som är svårförutsägbar och ofta dråpligt absurd. Denna sida i texten verkar alla vara överens om fungerar.

Tiden
Texten är förmodligen en hel del för lång. Vi måste dock testa att sjunga den så som det är tänkt, där man t.ex. ofta pratar i munnen på varandra, och med ett, ibland, rasande tempo. Samtidigt går det säkert att stryka. Vi får pröva oss fram.

Texten, andra uttryck och risken att bli övertydlig
En diskussion kom att röra hur mycket man behöver säga. Kanske kan viss text gå bort och ersättas med andra uttryck. Dans, rörelse, gestik, bild, eller instrumentalmusik är uttryck vi alla arbetar med normalt. Det är lite av en chock för oss alla att här möta en lång text som är sig själv nog. Detta är något vi måste tackla, och kanske kan vissa textmoment ersättas av andra sceniska, musikaliska eller bildmässiga uttryck. Vi måste få plats för stunder av dans, rörelse, bild och musik. Detta var ett problem redan i Uppvind. I detta fall, med rädslan att allt blir för långt, är det extra viktigt att ha koll på detta. Det är också viktigt att inte skriva publiken på näsan. Vissa saker kanske bara bör antydas i texten…

Opera, nyopera, textlighet och komposition
Å andra sidan ligger det i hela uppsåtets natur att det är ett försök att utreda vad det skulle kunna vara att skriva opera idag. Och med opera menas då bland annat just text som sjungs, i ett växelspel mellan dialog och gestaltande sång. I Vi i Villa är det också en uttalad idé att testa just hur en dialogisk och relationell text kan fungera i en nyoperakontext. Musiken kommer också att komponeras utifrån texten, och det finns i texten en slags plan för musikalitet inför komponerandet. Men vi måste ta bort onödig text, och det är avgörande att även de andra uttrycken får en plats.

Metoden
Samtalet kom också handla om metoden. Med en ovanlig transparens och en öppenhet som är på riktigt för allas mening om verket. Librettot ser för första gången dagens ljus och omfattas genast av en genomgripande mangling där stenar lyfts och tveksamheter läggs på bordet. Detta är verkligen spännande och kreativt. Och det är inte så otäckt som det låter. Det ger Niklas mycket värdefull kunskap när han efter denna vecka skall fortsätta skapandet för sig själv.

Roller och professionalism
David och Erika är värdparet. Anna och Niklas är det gästande paret i akt två. Anna uttrycket en viss oro när hon förstod att hon fått en ganska stor som sångerska. Vi kom då att prata om hur vi jobbat fram rollbesättningen. I processen i januari var alla med och sjöng, dansade, spelade. Tekniker, sångare, dansare, ljussättare. Alla på samma villkor. Detta såg vi som en styrka och egenart, i det att alla ändå vilar på djup professionalitet i något av hantverken. När det fungerar har det en mening med de icke skolade kropparna och rösterna, eller med de i gruppen som är musiker och som dessutom sjunger. Men vi måste hitta en balans där det känns bra för alla.

Casting, rollbyten och kören
Härvidlag talade vi också om Fredrikas roll som enda dansare. Ett spår gick ut på att Fredrika, som dansar, skulle kunna alternera med Anna som kvinnan Ida i det gästande paret. På så sätt skulle man kunna få en spännande komplexitet i tolkningen av henne. Vi talade också om möjligheten att låta kören vara lite böljande vad gäller rollbesättningen. David menade att det kanske inte måste vara grannen den och den, den elaka flickan och musen. Det kanske bara är de i orkestern som kommenterar… Vi får se vad som händer under veckan vad gäller rollbesättningen.

Musiker
Vi också att tala om vilka och hur många musiker vi är. Egentligen är det idag bara Magnus Bergström som är ren musiker. Anna och Niklas är fria att spela i akt 1 men inte i akt 2. Hur vi skall hantera detta får vi se. Vi behöver med alla säkerhet någon mer musiker. Och om t.ex. Anna stundtals även i akt 2 kan vara med och spela är det bra. Överhuvud taget kommer vi att gå mellan instrument och roll. Det är nödvändigt.

Dansens roll
Vi pratade också med Fredrika om hennes roll. Från början var även Soledad Howe, dansare och koreograf, med. Hon har varit tvungen att lämna projektet och nu är Fredrika ensam dansare. Det väcker frågor kring hennes roll. Alla är väldigt förtjusta i hennes medverkan. Det gäller bara att hitta fungerande och meningsfulla former. Detta talade vi lite kring och kanske klarnar något under veckan. Redan nu kan dock konstateras att:
1) Vi har ambitionen att ha en ganska koreograferad, stiliserad spelstil. Här är en dansare koreograf värdefull både som en del i ensemblen, och som öga utifrån.
2) Fredrika kan göra mycket genom att leda rörelseträning och förbereda oss för en kroppslig närvaro.
3) I mycket opera finns en eller några dansare som medverkar parallellt eller i egna nummer. Självklart kan vi ha det. Inte minst möjligheten att vara en slags undertext som kan interfoliera dialoger, sånger och mellanpartier.

Om rester av improvisation
Ganska mycket av materialet i stycket kommer faktiskt från de improvisationer vi gjorde i januari. Detta är viktigt och pekar på en styrka i metoden, så som vi skapade den i januari. Det handlar om karaktärer, händelser, berättelser, att det är med en kanin osv…

Om barntemat
Det påpekas helt riktigt att det visar sig att bägge paren har problem med att få barn. Därmed finns en risk att hela budskapet blir att "bara man får barn" så löser sig allt. Detta är på inget vis meningen och får ses över. Kanske Ida och Joels problem härvidlag bör tonas ned…

Om misshandeln
Det sker en slags misshandel i köket där Axel ger Vera en blåtira. Det diskuteras om det verkligen är nödvändigt att det redovisas så öppet. Om det skulle vara bättre om det verkligen förblir oklart om verkligen blivit slagen. Detta är en rimlig tanke som bör beaktas.

Om avslutning med sång
Efter det långa samtal gick vi in och gjorde en 10 minuters sångimprovisation kring pianot på inledningen av andra akten. Genast blev det tydligare hur Niklas, som satt vid pianot, tänkt, och alla ser fram emot fortsättningen i morgon. Då skall vi sjunga oss igenom scen för scen och försöka får till de tempon, kontraster och brottytor som är tänkta i librettot. Därefter kan vi avgöra vad som fungerar, och ändra det som inte gör så.

Vi hörs // Niklas

Inledning

Sedan sista repperioden i januari har grannen i villan jämte Niklas sålt sina kaniner. Tråkigt! De inspirerade mycket. De sista dagarna har Niklas inrett en hel lägenhet där Erika Alexandersson, vår sångerska från Stockholm, skall bo när vi repar. Men framförallt har Niklas nu skrivit "färdigt" librettot.

Librettot som det ser ut just nu finns att ladda hem här. Akt 1.Akt 2.

Denna vecka kommer vi framförallt att laborera med librettot. Det finns ännu ingen musik, men syftet är att få fram en kunskap om hur librettot fungerar, göra vissa strykningar och justeringar, och se vad som fungerar och om det behövs mer material. Sedan kommer Niklas att slutarbeta texten för att i maj gå över till att arbeta med musiken.

Om librettot
Texten består av två akter. I den första får vi träffa Vera och Axel. De har ordnat en middag i sin villa och väntar nu på gästerna. Det finns också en kör med grannar, den elaka flickan, och den vita musen. (De sistnämnda var med också i Uppvind.)
I den andra akten kommer gästerna och festen vidtar. I en spiral av konversation vin mat och tillbakahållna känslor skruvas dramat mot en skräll.
Inför den här veckans laborationer finns flera frågor kring librettot. Fungerar det språkligt? Håller dramaturgin? Finns det tillräckligt med teman och trådar? Är det för långt? Allt detta skall prövas under denna vecka.
De viktigaste frågorna handlar nog om längden. Uppvind var 26000 tecken. Den blev drygt en och en halv timmes nyopera. I Vi i villa är första akten 18 sidor, 22000 tecken, och andra akten 49 ! sidor, eller 40000 tecken. Med samma tempo som i Uppvind skulle Vi i Villa i så fall ta 3 timmar och 45 minuter att uppföra! Plus pauser. Det är väl inget problem i och för sig, men hur skulle vi hinna skriva musiken, göra noter, lära oss allt, och sätta upp det på ett meningsfullt sätt med den korta tid vi har inför premiären 20 september?
Nu är det dock så att denna text innehåller väldigt mycket dialog som stundtals går fortare att sjunga än som var fallet med Uppvind. Vi kommer säkert att stryka en del, och så får det bli lite längre. Kanske två och en halv timme i effektiv speltid. Men allt kommer att klarna under veckan. Det skall bli spännande.

Vi hörs // Niklas

Metod för meningsfull improvisation

Tisdagen och onsdagen har varit två otroligt intensiva dagar med operalab. Under tisdagen slipade vi fram en metod för att göra meningsfulla improvisationer över librettot. Först prövade vi att bara gå in och sjunga första scenen i andra akten. Det blev jämntjockt segt och lite ointressant.
Istället började vi använda en metod där vi tillsammans snabbt igenom en scen. Niklas berättar hur han tänkt, vi analyserar scenens struktur, tar reda på vilka avdelningar den innehåller och vilka energier som finns i dessa. Vi talar också under dessa gruppdiskussioner om historien. Vad som berättas. I sak, och i relation till de olika trådarna i berättelsen, eller till vilka de olika rollkaraktärerna egentligen är. Kort sagt ett samtal om scenens och styckets dramaturgi.

Sedan går vi in på scenen och samlas runt pianot och sjunger denna scen, med helt improviserad sång och musik. En metod som fungerar bättre och bättre för varje gång. Genren känns fortfarande lika fräsch och rolig. Improvisationsopera.

I samband med samtalen har vi också pratat mycket om olika aspekter på vårt projekt. Mer om detta kommer vi att återkomma med. Just nu funderar vi på om vi skall framföra all text på den öppna visningen på fredag, eller bara valda delar. Vi får se.

På tisdagen var Anna Gustafsson med. Hon kan inte mer under veckan, förutom på work in progress på fredag kväll. Istället kom Erika Alexandersson med igen. På onsdagseftermiddagen dök också en för New Opera Co helt ny bekantskap upp. Vi fick besök av Vidya Lise, en sångerska som är intresserad av att medverka. Hon hoppade snabbt in i improvisationerna och var med i kören i rollen som musen…

Här är två exempel. Det första är från tisdagen:

Scen 2 från andra akten, när de två paren äter förrätt i villan och konverserar. De kommer att prata om såväl kriget i Irak som övernaturliga händelser. David och Jim (vikarie för Erika), är värdpar, Anna och Niklas gäster.










Det andra exemplet är från onsdagen och första akten. Erika och David gör scen fem från den första akten, när de fortfarande som värdpar väntar på gästerna. I kören Fredrika, Vidya, Jim och Niklas.










Vi Hörs // Niklas

Operaimprovisation kräver ny metod

Har varit två otroligt intensiva dagar med operalab. Igår, tisdag, slipade vi fram en metod för att göra meningsfulla improvisationer över librettot. Först prövade vi att bara gå in och sjunga första scenen i andra akten. Det blev jämntjockt segt och lite ointressant.
Istället utvecklade vi en metod där vi tillsammans skummar igenom en scen. Niklas berättar hur han tänkt, vi analyserar scenens struktur, vilka avdelningar innehåller den och vilka energier finns i dessa. Vi talar också under dessa gruppdiskussioner om historien. Vad som berättas. I sak, och i relation till de olika trådarna i berättelsen, eller till vilka de olika rollerna egentligen är. Kort sagt ett samtal om scenens och styckets dramaturgi.
Sedan går vi in på scenen och samlas runt pianot och sjunger denna scen, med helt improviserad sång och musik. En metod som fungerar bättre och bättre för varje gång. Genren känns fortfarande lika fräsch: Improvisationsopera.

I samband med samtalen har vi också pratat mycket om olika aspekter på vårt projekt. Mer om detta kommer vi att återkomma med. Just nu funderar vi på om vi skall framföra all text på den öppna visningen på fredag, eller bara valda delar. Vi får se.

På tisdagen var Anna Gustafsson med. Hon kan inte mer under veckan, förutom på work in progress på fredag kväll. Istället kom Erika Alexandersson med igen. På onsdagseftermiddagen dök också en för New Opera Co helt ny bekantskap upp. Vi fick besök av Vidya Lise, en sångerska som är intresserad av att medverka. Hon hoppade snabbt in i improvisationerna och var med i kören i rollen som musen…

Här är två exempel. Det första är från tisdagen:

Scen 2 från andra akten, när de två paren äter förrätt i villan och konverserar. De kommer att prata om såväl kriget i Irak som övernaturliga händelser. David och Jim (vikarie för Erika), är värdpar, Anna och Niklas gäster.

Det andra exemplet är från första akten. Erika och David gör scen fem från den första akten, när de fortfarande som värdpar väntar på gästerna. I kören Fredrika, Vidya, Jim och Niklas.

Vi Hörs // Niklas

Filmer textläsning 7 april

Idag samlades vi igen. Alla utan Erika som kommer på onsdag. Anna Gustafsson, David Sperling, Magnus Bergström, Jim Berggren, Fredrika Byman Moberg, Johanna Larsson, Pär Bengtsson och Niklas Rydén. Vår producent Emma Rygielski medverkade också en stund.
Efter inledande samtal, tidsplanering och en kort rörelseuppvärmning gjorde vi så en absolut första genomläsning av librettot. Första akten tog drygt 30 minuter att läsa, och den andra tog cirka 70 minuter. Det spontana intrycket var att det mitt i all misär är en väldigt rolig text, att den är för lång, och att den nog kommer att fungera. Här är ett klipp från varje akt. (Klicka för video.)

Första akten. En bit in.









Andra akten. En liten bit in…









Efter en lunch, där vi konstaterade att det alltid serveras onödigt mycket mat på lunchrestauranger, samlades vi för ett samtal som kom att pågå i en och en halv timme. Där talade vi systematiskt om olika aspekter på det vi läst. Väl medvetna om att det kan bli väldigt annorlunda när det sjungs, och man då bättre förstår Niklas uppsåt både dramaturgiskt, rytmiskt och musikaliskt, gick vi igenom olika aspekter.


Samling för samtal. Inspelningen fungerade tyvärr sen ej…









Läs också reflektioner från våra samtal måndagen den 7 april här!

Powered by Blogger

Subscribe to
Posts [Atom]

-->